 |
| Ge dig själv tiden att betrakta rosens hjärta och du kommer att blomma. Något nytt väntar. Oskrivna blad. Du är pennan. Du är penseldragen. Du är raderna där emellan. Leta inte. Bara skapa dig bra ögonblick. Du är du. Du är viktig. Bara du vet. Allt gott i det nya du skapar. Se dig själv och människor du möter. Krama dig själv och andra. Något nytt väntar. |
 |
Nu behövs det massor av vitaminer på insidan! Ta de frukter eller bär du har hemma. Har du inget hamsterförråd så får det bli en sväng till butiken. Blåbär, banan, ingefära, citronskal, naturell yoghurt och honung smakar ljuvligt. Här toppade jag med blåbär och mango med en touch av myntasocker. Det är väldigt lätt att göra. Jag mixade mynta som jag har hängandes på tork. Det är så lättodlat så kökslandet blev fullt av dem i somras. Njut av den en god stund. Det är du värd! |
 |
Att möta sig själv. Dagen. Naturen. Människor. Öppna sina sinnen. Bara en sån sak som att höra sina egna hjärtslag. Det är mäktigt! Det kan vara väldigt skrämmande att lyssna på tystnaden för den som sällan skapar sig tid att reflektera över sin egen plats i livet. Vem är jag? Vart är jag på väg? Vad är viktigt? Jag njuter av snöflingor just nu. Det är idag som räknas. Men visst glömmer jag att njuta ibland och låter oron ta för stor plats. Snart ska jag ta min första skidtur. Det är ett stort ögonblick. Allt gott till oss alla. |
 |
Nu börjar julklapparna ta form. Läckert knäcke som kräver en del bearbetning på bakbordet, men det är värt varenda minut kan jag lova! Leta fram ett recept på nätet som känns bra. Gör precis som det står eller byt ut till exempel en mjölsort mot någon annan om du inte har precis det som efterfrågas. Jag valde att följa ett spår...för att sedan följa min egen känsla. Innan gräddning penslade jag brödet med lite vatten och toppade med en blandning av en hel del frön, som solros, lin, sesam och pumpa. Även helt bovete. Tryck till lite lätt med handen på blandningen. Överst strör du ett gott grovt salt. Det gäller att ha lite is i magen vid gräddningen. Först är det lugnt, sedan blir det lite gyllenbrunt. Sedan gäller det att se upp så det inte blir mörkbrunt för då har du varit lugn alldeles för länge. Erkänner att det krävs ett par brända kakor innan gräddningen sitter perfekt. Låt det svalna på galler. Sagolikt knaprigt och gott. Någon blir nog glad till jul. Det tror jag faktiskt. |
| |
 Ögonblicken är förevigade av min fantastiska svåger Filipe Balestra. |
 |
Tycker du om att laga mat? Det gör jag med. Min filosofi är att hitta på det som faller mig in. Jag skapade ett eget recept på grönkålspaj härom dagen. Den blev jättegod! Om du hellre äter mat än lagar den så går det att njuta ändå. Be någon in din omgivning göra pajen. Bidrar du till exempel med en flaska rött så kan jag tänka mig att ni njuter av en toppenkväll. Grönkålspaj med kantareller Pajdeg 150 gram smör 1 1/2 dl vetemjöl 1 1/2 dl grahamsmjöl 3 msk konjak Blanda ingredienserna och arbeta ihop till en deg. Tryck ut den i en form (ca 22 cm diameter). Nagga med gaffel. Grädda pajskalet ca 10 minuter tills det är gyllenbrun. Fyllning: 200-250 gram färsk grönkål (strimlas) 150 gram färska kantareller 5 mellanstora schalottenlökar 1 vitlök * 150 gram riven västerbottenost 3 ägg * 3 dl mjölk * 3 msk klippt gräslök salt och peppar Pinjenötter Gör såhär: Fräs grönkål först. Sedan lök i en panna och kantareller i en annan. Lägg ner i pajskalet. Vispa ihop ägg och mjölk med salt och peppar. Pressa ner vitlöken. Häll över blandningen. Lägg på riven ost. Grädda i 200 grader tills smeten "stannat". Strö rostade pinjenötter ovanpå när pajen är klar. Lycka till! |
 |
"En stund. Om så bara. Stilla eftertanke. Omtanke. Göra det bäst av allt. En stund. Det längsta ögonblicket och det kortaste". |
 |
Först tänkte jag "redan"!? Sedan tänkte jag "mysigt"! Första advent är hjärtligt välkommen i mitt hus! Brukar smyga upp tidigast av alla på första advent och duka upp med frukost. Saffransbullarna och pepparkakorna finns med på bordet såklart. Och så tänder vi det första ljuset. Vi får hoppas på fina stunder. Mycket snö. Vänskap och familjelycka. Du...stressa inte så mycket. Om du trots allt dras med av dina egna och andras tankar på alla måsten, så ställ dig själv en stund rakt upp och ner. Andas. Fyll magen med luft. Töm magen på luft. Säg några snälla ord till dig själv; "jag är bra, jag är duktig, jag är modig". Du och allt runt omkring duger bra precis som det är. |
.jpg) |
| Gröna sköna ljus fick det bli i år. Med torkade apelsinskivor (som jag förberett för ett par veckor sedan). Valnötterna som en läcker matta och dessutom brandsäkert inbillar jag mig. Stjärnanis för att de doftar så trevligt. |
 |
| Så fri som det går att vara, solens krigare. Tack för balansen.
Jag har hittills inte pratat ett endaste ord om träning här hos mig. Jag började som instruktör som ganska ung och höll på med det i 20 år! Det låter ju inte klokt egentligen. Men en dag kände jag att det var dags att sluta instruera och istället bara vara deltagare. I början var det en skön känsla blandat med saknad. Det är härligt och en utmaning att få vägleda människor och se dem utvecklas. Ge av sig själv så att de hittar sig själv. Tar för sig och blommar ut. Sådana stunder fanns det många av. De saknar jag ibland.
Annars är det jätteskönt att "bara" vara deltagare. Mycket gratis har jag med mig från tiden som ledare. Som till exempel kroppskännedom, teknik och uthållighet. Dessutom förståelse för instruktörens strävan att göra något bra för oss som är där. Och vi som är på passet bör ju ge max vi med, så blir det ju roligare för oss alla.
Tränar du? Då går du förmodligen på pass där du trivs med både rörelser och ledare. Tycker du att ledaren varit bra, så säg det till personen. Det ger ny kraft och gör han eller henne glad. Alla mår vi bra av bekräftelse!
Såhär fungerar träningen för mig just nu. Det är ögonblick att bli starkare av. Och då menar jag en blandning av muskelmassa och själslig påfyllning. Att balanserar mellan det lugna och explosiva. Få utlopp. Fylla på. Har hittat en form som passar mig och ger mig stabilitet i kropp och själ. Det är viktigt. Jag blir gladare och mer harmonisk. Fördelar på både kort och lång sikt. Hanterar mig själv och livet på ett bra sätt. Men visst kan bra bli bättre. Och visst duger bra väldigt bra ibland det med.
Bodybalance är det ena och Cross circle det andra. De visar sig vara en perfekt kombination för mig. Kombinerat med prommisar och annan rörelse.
Det är en inre resa. Som gör mig glad. Och det är huvudsaken.
|
 |
Saffran. Ljuvligt på många sätt. Doften. Smaken. Minnen. Förväntningar. Längtan. Nu är det bakat och klart. Njutit av några smakprov och lagt resten i frysen. Nu inväntar vi första advent. Redo att mysa! Några tips för att höja smakerna till en högre nivå. |
 |
Lägg ett paket av bästa sortens saffran tillsammans med 1 tsk socker i en liten skål. Tryck ihop blandningen. Tillsätt 1 tsk fin konjak (Remi Martin blev det hos mig). Nu ska detta stå och dra en stund så att smakerna dansar omkring och mognar. |
 |
B S = Baka saffransbullar. En passande bakduk. Mjöl i glasburk tycker jag om. |
 |
Det här blir hur läckert som helst! Bred på massor av smör, riven mandelmassa och apelsinskal. Rulla ihop som bullar. Vanliga eller snurror. Grädda. Bli lycklig av doft och smak. |
 |
Måste bara varna för att detta är försvinnande gott! Smidiga att göra. Underbara att äta. Finfina som ge bort present. Jag hade knäcket på entrébordet vid en bjudning för ett tag sedan. Hade gjort en wasabiröra som gifte sig perfekt tillsammans med brödet. Till det serverade jag en fikonsallad och så smuttade vi på välkyld Prosecco. Godis! Såhär gör jag dem: Sätt ugnen på 150 grader 1/2 dl solrosfrön 1/2 dl pumpakärnor 1 dl sesamfrön 2 dl grahamsmjöl 1/2 tsk salt 2 dl kallt vatten 2 msk olivolja Blanda de torra ingredienserna i en bunke. Tillsätt vattnet och oljan. Rör om till en smet. Den ska vara lös. Bred ut smeten tunt på en plåt med bakplåtspapper (olja in pappret lite grann). För att få fin yta på brödet valde jag att strö över lite frön och flingsalt. Platta in det försiktigt med handen. Grädda mitt i ugnen ca 25 minuter. Ta ut plåten och skär i de sorts bitar du vill ha. Långsmala är särskilt mungoda, tycker jag. Grädda ytterligare 20-25 minuter. Stäng av ugnen och låt brödet stå kvar tills ugnen har kallnat. |
 |
Så kom den äntligen lördagen. Ledig. Glad. Lugn. Gjorde god frukost. Tände kaminen och massor av levande ljus. Sedan bänkade jag mig framför TV:n för att se första delen av ett omtalat amerikanskt drama på fyra delar som heter "Olive Kitteridge". Huvudrollerna spelas av Frances McDormand, Richard Jenkins och Bill Murray med flera. Vill bara säga - se den! Har gått på kanalen C More. Kanske inget alla har, men kanske den snart finns på DVD. Du vet när det bara blir så där rätt. Det du ser är det du behöver. Som om någon säger att nu har du något att hämta ur detta ögonblick för att bli en bättre människa. Underbart av allt....skådisar, handling, relationerna. En riktig guldklimp. En stund som jag var värd. Så bra och lugnt och mysigt. Samlade energi. Tittade ut på ett grått landskap. Gjorde inget. Vad kan man göra åt vädret? Det är bara som det är. Kommer som det kommer, när det vill. Har mått toppen hela dagen. Tackar livet. Tack. |
.jpg)
 |
En promenad i vintrig dag.
Solstrimmor som dansade mellan träden och i mig. Kände mig så oerhört glad och levande
Kom att tänka på det viktigaste
det allra viktigaste
att vi får vara friska
det är allt vi kan begära av livet
...att leva
att vakna
en vacker dag
som ny
och lycklig många dagar till
att vi får vara friska
mitt i en solstrimma
eller i stormens öga
Tack så väldigt mycket
för att jag lever
så jag kan fortsätta älska
de jag älskar mest.
|
 |
En kaka ska ha attityd! Den ska överraska både i smak och utseende. Mycket av det mesta. Kontraster. Gott ska bli jättegott. Så tänker jag i alla fall. Jag bakade en chokladkladdkaka härom dagen med apelsin, choklad- och vaniljtäcke. Hämtade inspiration från olika recept, men satte min egen touch på den. Själva kakan finns i Leilas "A piece of cake". Den blev jätteläcker. Smakade mer och blir en sådan jag gärna gör igen. Ofta! En goding till kaffet helt enkelt. Chokladkladdkaka med apelsintäcke 50 gram smör 1/2 dl matolja 2 ekologiska ägg 2 dl strösocker 1 dl farinsocker (jag hade i Mascobado råsocker istället) 2 1/2 dl vetemjöl 4 msk fin kakao 2 tsk bakpulver 1 tsk vaniljsocker1 nypa salt Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret i en kastrull och häll i oljan. Vispa ägg, strösocker och farinsocker (eller annat finfint socker) ljust och pösigt. Rör sedan ner smörblandningen. Blanda de torra ingredienserna och rör ner dem i smeten. Häll ner smeten i en smord och bröad form med löstagbara kanter (ca 24 cm diameter). Dela chokladen i bitar och tryck ner i smeten. Grädda kakan i mitten av ugnen i cirka 20-30 minuter. Den ska vara lite kladdig när du tar ut den. Apelsinkräm med vanilj Ca 80 gram mörk choklad 3 dl florsocker 200 gram cream cheese 1 stor eko apelsin Vispa ihop osten och florsockret först. Smält chokladen och häll ner den i ostsmeten. Rör ner 3 dl florsocker och frön från en halv vaniljstång samt rivet skal av apelsinen. Bred ut chokladkrämen över kakan. Låt stelna. Skär apelsinen. Jag föredrog skivor som jag delade i halvor. Dekorera kakan efter tyck och smak. Färsk apelsin är verkligen en jättegod kombo till kakan! Ha en god och chokladig fikastund med gäster eller bara med du och de dina. . |
 |
Någon väntar Någon har gått Någon somnar in och vaknar inte mer Någon sträcker ut en hand Någon tar emot den Någon fryser i själen Någon värmer ett hjärta Någon väntar Någon har gått Någon minns allt Någon vill bara glömma |
 |
Vilken lyckad kväll hos våra vänner! Ungdomarna i köket och föräldrarna....ja vi satt mest och väntade på "varsågod" och hade det mysigt i soffan. Vi är två familjer som känner varandra sedan många år tillbaka. Våra barn är som syskon. De växte upp som grannar i ett sekelskifthus, som låg som på landet fast mitt i stan. Sedan flyttade vi alla från det vackra huset. Nu bor våra vänner på landet och vi i stan. Allt med guldkant! Det ger glad själ att tänka på. Vi har alltid roligt tillsammans. Skratt och vänskap. Jag känner enorm tacksamhet. Tack tack tack! Till middag ja...17-åringarna gjorde mustiga italienska köttbullar med färsk pasta och 15-åringarna knåpade ihop en oemotståndlig kladdkaka med grädde. När vi tackade för maten syntes nöjda glimtar i deras ögon. Så roligt det måste varit att få uppleva för dem. Det vet vi ju alla hur det känns att ha gjort något som andra hyllar. Bekräftelse behöver alla. Likaså utmaningar. Prova att låta era ungdomar styra i köket. De och ni kommer att bli hur nöjda som helst. |
 |
"Från varmt till kallt från rörelse till det frusna tålmodig väntan från ljus till det mörkaste mörka att beskåda stjärnor i oändlighet" [by me] |
 |
Djupa hål. Klyfta för klyfta. Rad för rad. Så nästa år skördar vi dem i slutet av sommaren. Vilken resa! |
 |
Senare än någonsin, men så blev det bara. Att lägga in rödbetor är ju kul! Kokas med båda "rumporna" kvar. Sedan är det bara att skala av ytterhöljet, skiva dem och göra lag och hälla över och voila så står en gudagod burk i kylen och väntar på rätt tillfälle. Kryddar dem med färsk pepparrot, som växer så det knakar hos mig. Och så i med några senapsfrön. Ibland toppar jag även med vitlök. Prova vad du gillar mest. |
 |
När vi ätit gott kött ena dagen och det blir lite över så skriiiker bitarna om att bli en hemgjord pytt i panna. Det är då vi plockar fram de hemgjorda rödbetorna och njuter på ett alldeles speciellt sätt. Gärna massor av färsk persilja på toppen. Jag minns när sonen som gillar Felix "bit i kubik" fick hemgjord pytt för första gången. Han grät och ropade efter sin goda Felix. Jisses, tänkte jag, här behövs mer av det äkta. Och på den vägen är det......även om sonen prisar köpepytten när han kommer hem vrålhungrig efter skolan. Får väl gå någon gång ibland, säger jag. Vi borde alla styra våra liv mot det äkta. Ett steg i taget, en dag i taget. Viljan finns. Det är bra. Så mår vi bättre och bättre. Människan, djuren, jorden. |
 |
 |
På affären finns massor av ljung. Men jag kände inte för det i år. Ville utmana mig själv istället. Nu blev det gjort. Jag plockade lite i naturen och i trädgården. Genast känns det så mycket roligare att kliva in genom dörren. Du vet känslan när det är färdigt. Man står och betraktar och känner sig nöjd. Hämtar familjen och säger "se så fint det blev". Jaa, säger de och går in ingen. Jag kanske överdriver, men så enkla saker får mig lycklig. |
 |
Små fina pumpor på en bädd av granris. Det var första gången jag skördade sådana. De var gröna när jag plockade in dem. Sedan blev de orange. Spännande process. Blir väl något till Halloween av dem. Och kanske en pumpasoppa. Sägs vara gott. |
 |
Men såhär blev det med de små pumporna på granbädden. Och så en doft av alunrot bara för att. Plötsligt kom Hedwig susande. Jag blir lika lättad varje gång hon kommer hem helskinnad. Det finns ju så många faror där ute i skogen för en liten kattjej. |
 |
En lykta, enris, alunrot och några trädpinnar ihopbundna med tjockt natursnöre. Duger fint tycker jag. Oktober är fortfarande mild. Snö känns främmande. Som jag tänker varje höst. Hur ska man stå ut i kylan? Hur står vi ut? Står vi ut? Ja, på något sätt gör vi ju det. Mycket bra blandat med en del svårigheter. Så får vi lov att ha det. Allt gott till dig. |
 |
Vi som odlat i växthus i sommar har nog hittat en och annan grön tomat. Själv hittade jag många. Förstår inte varför de inte ville bli röda i år. Fel på jorden, för litet växthus, för varmt? Det måste jag ta och fundera på inför säsongen 2015. När tomaterna inte vill bli röda så finns det en lösning på det problemet också. För jag presentera en alldeles gudomligt god marmelad gjord på gröna tomater...häng med på receptet här nedanför. |
 |
Du behöver 1 kg tomater En citron med skal och allt 2 msk riven färsk ingefära 7 1/2 dl socker (använd ekologiskt så blir både kroppen och världen gladare :-) Skiva och skär tomaterna och citronen i bitar. Lägg detta och ingefäran i en kastrull. Kokas snällt under lock i ca 25 minuter. Häll i sockret och låt blandningen koka i ca 10 minuter till utan lock. Nu doftar det ganska så gott kan jag tro. Häll upp marmeladen i glasburkar som du gillar. Små är bra så håller marmeladen längre. Och det är trevligt att ge bort till vänner och bekanta. Vill du hamstra så kan du lägga marmelad i plastburkar och frysa in. Välj ett bröd du gillar och en dag som passar för att sitta länge och njuta. Allt gott! |
 |
Det var meningen att jag skulle förtränga detta. Men när jag körde bil på väg hem från Sundsvall härom kvällen kom det upp till ytan igen. Och en intressant frågeställning som är värd att funderas på redan nu: Vad hade hänt om jag inte hade sprungit...?
Jag och en kollega hade varit på kurs i Sundsvall och körde över skogen mot Sollefteå. Det finns mycket skog i dessa trakter. Det började mörkna. Plötsligt såg vi en grävling som irrade runt på sidan av vägen.
Oj, så liten och rädd den var, tänkte jag då.
Lika liten och oskyldig kändes inte den som jag stötte på härom veckan när jag kom gående ensam i skymningen...
Såhär gick det till; Det doftade nybakat bröd här hemma och jag skulle gå över till mamma och pappa med en påse för att göra dem glada.
Till saken hör att jag några dagar innan hade gjort mig rejält illa på knät under ett cross circle pass.
Min plan var att ta en promenad så gott det gick med blåslaget knä. Rörelse är bra, tänkte jag. Att gå till mamma och pappa var en lagom bit. Vi bor knappt en kilometer från varandra.
De blev glada över både besöket och brödet. "Tack, snälla". Det blev lite prat kring allt möjligt. När jag skulle gå hem ville pappa ge mig några burkar äppelmos, som han gjort på gårdens äpplen.
-Var försiktig med burkarna nu, sa han.
Javisst, svarade jag hurtigt och ställde ner dem i ryggsäcken.
Vi sa hej då och jag gick hemåt.
Det finns en bäck längs vägen. När jag kom ner mot den tänkte jag på hur fint den porlade. Och hur stilla kvällen var för övrigt. I samma ögonblick började det prassla ljudligt i gräset till vänster om mig. En katt låter liksom diskret. Detta prassel var väldigt tungt och ivrigt.
Så jag tittar snett framför mig och ser ett vitt och svartrandigt ansikte som rör sig ner mot vattnet.
Innan jag visste ordet av så hade primalhjärna börjat jobba på högvarv och signalerat fara med stora bokstäver. Fly, fly, fly! Jag tvärvände blixtsnabbt och sprang det snabbaste jag kunde. Det prasslade ännu mer bakom mig. Fick för mig att grävlingen var nära, så nära och skulle hugga mig i benet. Jag sprang verkligen för mitt liv. Det enda jag förmådde mig att säga var h-vete! Det var galet. Jag var galen. Grävlingen var galen (väl?)
Till slut kunde jag knappt springa längre på grund av adrenalinet som pumpade runt i kroppen. Benen var helt stumma. Ryggsäcken snurrade omkring som en centrifug på högvarv.
Jag var nu tillbaka på mina föräldrars gård och ringde på dörrklockan som en galning. Med 200 i puls försökte jag berätta vad som hade hänt. Pappa hade mage att skratta åt min berättelse! Va! Jag som varit så nära döden för en stund.
För visst har vi väl alla hört att grävlingen inte alls är att leka med utan biter tag i benet och släpper inte förrän det knakar. Att de råkar vara närsynta och vegetarianer kan man väl knappast ta hänsyn till under omständigheter som dessa?
Det slutade med att kära mamma fick skjutsa mig hem med bil. Jag erkänner rakt ut. Vuxna jag! Rädd för en grävling. Ja, så var det.
Väl hemma kändes kroppen fortfarande upp och ner och knät värkte av språngmarschen. Men jag log ändå lite för mig själv. Jag hade ju trots allt varit med om något som var värt att lägga ner i "livets ryggsäck". Och äppelmosen? Ja, burkarna hade som tur var klarat sig i flykten de med.
Jag vill inte skrämmas, men var redo, ibland krävs snabba ben där ute. Och ibland gör vi bäst i att stanna upp i livet och möta våra faror öga mot öga. Men detta kändes inte som en sådan gång. |
 |
Vackert för ögat ska det vara och väldigt gott ska det smaka. Jag skapar gärna kontrastrika bakverk med stora smaker. Det ska kvittra i gommen. I helgen var jag i Stockholm och besökte bland annat Rosendals trädgård. Gilla, gilla, gilla! Bakverk i långa rader, tillsammans med säsongens äpplen, blommor, ekologisk odling och glada människor. Känner mig fri att vara glad i stunden njuta nu inte sedan nu inte då nu lycklig bland skratt och kramar [By me] |
 |
Det är så gott! Hemgjord musli. Lätt som en plätt att göra. Blanda i det du vill. En bra bas är följande; Dra till med ca 5 dl havegryn (rostas lätt i stekpanna) I en annan panna kan du lägga ner lite olika nötter som du första har hackat i sisådär lagom mungoda bitar (mandel, hasselnötter, valnötter). Rosta, inte bränna! Tillför ganska omgående solrosfrön och pumpafrön i nötblandningen och rosta lätt en liten stund till. Sist lägger du i sesamfrön de är så känsliga, så de beter sig nämligen som popcorn om de rostas för hårt. Alltså låt dem bara "andas lätt" på het panna. Häll nu ihop alla saker i den största stekpannan du har. Låt värmen vara igång. Ringla honung över och rör om med inlevelse. Ta bort pannan från plattan. |
 |
Låt svalna. Klipp ner torkad frukt efter tyck och smak. Blanda och häll över allt i en burk du gillar. Jag använder en glasburk som pryder sin plats tillsammans med hemgjorda skorpor och limeblad på en hylla i köket. |
 |
Färska bär eller frukt kan du passa på att lägga ner om du INTE väljer att blanda i torkad frukt. Eller bland för all del ner både och men då kan det bli föööör sött. Leta gärna en varm solglugg och njut av både den och naturell krämig yoghurt med muslin. Eller mys inomhus i favoritfåtöljen, med levande ljus och bra musik. |
 |
Något fint har börjat, som vi är mitt i, jag och mina två ungdomar. Varje morgon lyssnar vi på klassisk musik. Det gör underverk med oss alla tre. Det känns. Energier i harmoni. De klagar inte i alla fall. Jag uppskattade själv att mina föräldrar spelade mycket klassiskt hemma när jag var liten. En mjukstart för kropp och själ. Om så bara för en liten liten stund. Rekommenderas varmt. Sedan går vi ut och släpper dagen fri... |
 |
Jag går här och pratar för mig själv och myser bland rotsakerna. Vilka pärlor! Och som de trivs! Kan bara säga "äntligen". Det finns bara ett svar på detta; nya bäddar,bra jordmån, hästskit (brunnen såklart), vatten och en och annan flört. Och se där, växtkraft a la Hulken. Stabila. Säkra. Nyttiga. Vackra. Allsidiga. Spännande att laga mat på. Rotsaker i ugn är ju ingen överraskning direkt. Men gott! Resterande rödbetor kommer att åka ner i glasburkar med ättikslag. Hos oss smaksätts med olika saker som senapsfrön, pepparrot, vitlök och kryddnejlikor. Jättegott! |
 |
Visst är det fascinerande! Palsternackan borrar sig målmedvetet neråt. Kräver lååång tid på sig. I och för sig, gott om tid behöver ju alla rotsaker. Valde att plantera långa rödbetor i år och de skuttar upp ur jorden...kanske beror det på att jag satt fröna för grunt. Tror du? Jag valde att göra som med potatisen, kupa runt dem med jord så de fick lite skydd under senare delen av tillväxtfasen. Och doften när man bökar i jorden. Och känslan. Nöjd och lycklig. Jag är glad över att ha förmågan att känna sådana känslor över några stackars rötter. Ja faktiskt, det krävs liksom att man tränar på att odla de där känslorna. Förmågan att se det stora i det lilla. Flera gånger om dagen! |
 |
Lika läckra alla tre, både blast, färg och form. Palsternackans blast är nog kring 60 centimeter! Min bästa odlingssommar någonsin. Nu planeras för nästa års odlingsbäddar. Lycka! |
 |
En kram betyder så mycket. Att stå här vid foten av ett träd och känna kraften är magi. Ge dig tid att prova. Bara känn. Bara andas. Bara ge och ta emot. Utan ansträngning. Rikare. Gladare. Helt enkelt. |
