fredag 15 april 2016

Naturlig skönhet och lite kokosolja


Det där med skönhet är som det är. Vad är det? Vem är det? Hur blir man det? Är man det redan från början? Vem bestämmer? Vad avgör? Hur skön kan vi bli?

Finns bara ett svar. Du duger precis som du är. Inga krämer i världen kan stoppa dig från att vara den du är bästa på att vara - du! Ja, du! Smaka på den du!

Jag fightas mot tyngdlagen. Står på huvudet så ofta jag kan. Ja, det kallas yogapose. Tycker det hänger lite överallt i ansiktet. Vill säga stopp! Men inte lyssnar tiden på mig. Medicin för slät hud finns det? Njaaae. Är man snart mitt i livet så får man ta det som det kommer. Men om det kommer för fort då? Jag vill vara som en persika! Slät och mogen! Och underbar!

Några bra sätt kan vara dessa: Tänk glada tankar, gör yoga varje dag, bry dig om dig själv och andra. Gör sådant som gör dig glad. Ät mycket grönt och ännu mer än du tänkt. Dryck livets dryck ofta (ja, jag menar vatten). Vegetarian är jag inte men jag äter vegetariskt flera dagar i veckan. Kött någon gång ibland, men då ska det vara naturbeteskött helst av allt. Jag känner en bonde som kan det där med kött och eko och allt möjigt bra. Hon heter Eija och är en förebild för många. Ja, det är  är bara att sträcka på sig norrfridnaturbruk!

Har upptäckt en kräm som jag tror slår vilken dyrgrip som helst där ute i butikerna. Den heter kokosolja är ekologisk och passar utmärkt som nattkräm i ansiktet. Jag tar den förresten även på nagelbanden och på fötterna. Det låter galet och ja, det är galet bra! Rekommenderar dig att prova. Lukta kokosnöt är väl inte det sämsta som finns. Eller?!


Ja, sånt är livet runt mitt i livet.
Go kokoshelg på dig!

tisdag 5 april 2016

Du är värdefull


En person i mitt liv lättade sitt hjärta...

"Ibland finns jag inte. Som till exempel en dag i april".  

Jag funderade på det vännen sagt. Sorterade lite inombords. Känslan är värd att tas på allvar. Försökte se på mig själv och mitt eget liv. Jag är värd att tas på allvar. Alltså är alla andra i min omgivning det också. Inte kanske. Bara att. Precis så.

Jag sa: Jag ser dig! Du finns, du syns, du är värd att må bra! Det kan ingen, ingen ta ifrån dig.

Du förstår, det dumma folk gör att de envisas med att jämföra sina nära och kära med varandra. Pappor med söner. Mammor med döttrar. Kors och tvärs. Saker som sagts och inte. Ouppklarade bråk, eller i bästa fall kärlek. Saker som har en förmåga att flytta in i nästa generation och nästa och nästa. Saker som klarar av att bo in sig riktigt bra och till slut vägrar att lämna. Till slut undrar man vem som styr vem.

Missnöje kan vara som groddar. Växer snabbt om det vattnas. Frågan är vilken törst vi väljer att släcka. Vilka eldar vi väljer att mata lite till.

Det är så lätt att falla in i onyttiga mönster. Varför inte välja det bästa på en gång? Tar mindre kraft. Ger äkta glädje. Föder inte ånger.
Det finns så mycket vi gör för att någon annan gjorde det före oss. Kan skada. Kan värma. Det gäller att se vad som är vad. Vart är jag på väg? Vad vill jag nå för mål i livet? Hur kan jag göra för att ta mig dit? Utan att skada andra. Eller mig själv.

Så varför upprepar vi ändå dessa mönster? Som gör så att vi inte finns på en hel dag eller först efter tre soluppgångar och fyra fullmånar. 

Jag sa: Är man mitt i något orimligt, så ska man säga "stopp"! Det där får du ta med någon annan, det där vill jag inte höra. Det gör mig ledsen". 

Kanske blir de lite småkränkta de där typerna som tror sig ha rätten att tycka saker om dig. Såklart. Lite naggade i kanten. De får i bästa fall en kalldusch, som leder till en tankeställare. Och fler tankar. Och i bästa fall vaknar de upp ur sin bubbla, som kallas repris på någon annans ouppklarade liv.

Jag sa: Jag ser dig! Du finns, du syns, du är värd att må bra! Det kan ingen, ingen ta ifrån dig.

Ett helt liv. Och du är ok varje dag.